Flera av varandra oberoende ögonvittnen i göteborgsområdet har under helgen hört av sig till både kustbevakningen och polisen efter att man siktat vad man tror är en stor sjökuk. Den har simmat runt i flera hamnbassänger och man uppskattar att individen som siktats är mellan 10-15 meter lång, enligt flera ögonvittnen har den ökat i storlek vartefter nyfikna åskådare klappat på den då den simmat förbi bryggorna.
Erigerat tillstånd
-Sjökukar brukar inte visa sig så här nära vattenytan om det inte är något väldigt speciellt den har fått vittring på, säger marinbiologen Jette Borre.
-När den ska para sig eller är allmänt upprymd så brukar den kunna dyka upp i erigerat tillstånd, förklarar Jette Borre och visar en bild på en gammal sjökuk som plågats av en gulvit seg smegma bakom huvudet efter att den haft svårt att sköta hygienen.
“All vaken tid”
Sjökukar, speciellt av den större modellen, var vanligt förekommande i vattnen utanför västkusten fram till 1980-talet då en imunnedsättande pest decimerade populationen till bara ett dussintal.
-Jag var nog inte mer än 5-6 år gammal när min farbror visade mig en stor sjökuk bakom en fiskebod i Smögen, sen dess har all min vakna tid gått åt till att forska kring sjökukar, säger Jette Borre men erkänner att han även fascinerats av den så kallade anusigeln som plågar badare i Mälaren.
-Klappar man på sjökukarna en längre stund kan dom fräsa ur sig en slemmig sörja ur nosen, tillägger han.
Konsertkuk?
Huruvida den stora sjökuken har någon koppling till helgens Håkan Hellström konsert törs Jette Borre inte spekulera för mycket i.
-Håkan brukar väl vara utklädd till stjärtgo… förlåt, sjögosse, med sån där randig t-shirt och seglarhatt?, säger Jette Borre.
Som skjutjärnsreporter och tvåfaldigt DM-mästare i korvrodel lyser livets solsken återigen på mig. Efter en längre tids duckande för livets kulor i skyddet av diverse frikyrkor har jag så sakteliga börjat hitta tillbaka till verkligheten.
Min plats på Nyheterna Sverige redaktionen är som medlare mellan Kaj's regelrytteri och Eje's ständiga bakfyllor.
Jag njuter av att peta med mitt nyfikna finger i det oläkta sår som Sveriges avlånga land är. Ett smärtsamt rop från samhällets baksida när jag petar djupt blir till bokstäver och artiklar.