För tredje året i rad ställs nu pungrodeltävlingen ‘Skrotumraiden’ i Pajala in. Anledningen är återigen att det inte finns några tävlande.
-Det är synd, men vi ger inte upp och siktar på 2016, säger arrangören Peter Päronslickare.
-Det är en personlig prestige för mig det här och jag vill att pungrodeln ska få fotfäste i Sverige, förklarar Peter Päronslickare och berättar att han har investerat miljontals kronor av eget kapital i tävlingen samtidigt som han kliar sig i skrevet.
Den vanligaste sittpositionen i pungrodel. Bild: iP.L.Ä.P. official sporting rules and regulations handbook.
Kämpat i motvind
Pungrodel som sport har länge kämpat i motvind och så sent som förra året blev det klart att sporten inte heller blir någon OS-gren – trots ihärdigt lobbande av internationella P.L.Ä.P förbundet – iP.L.Ä.P.
-För oss som tvingas leva med P.L.Ä.P. så är det här den enda sporten vi kan utöva, säger Peter Päronslickare.
-Jag har provat allt från tävlingscykling till hinderlöpning men skadorna jag ådragit mig från dom sporterna är fruktansvärda, berättar Peter och visar bilder i sin mobil på en lång pung som trasslat in sig i en cyckelkedja, samt ett par nerrivna häckar på en löpbana.
Vitryskt skräckexempel
Peter hoppas nu att män med P.L.Ä.P. får upp ögonen för sporten och vågar vara med och tävla nästa år.
-Ja, sen finns det ju ingen konkurrens från några kvinnliga deltagare, säger Peter Päronslickare.
-Eller, ja, förutom den där vitryskan Sergojska Plaepo då, hon är ju ett vandrande skräckexempel på vad läkarkonsten kan ställa till med när den får helt fria händer och obegränsade mängder manligt könshormon, avslutar Peter.
Som skjutjärnsreporter och tvåfaldigt DM-mästare i korvrodel lyser livets solsken återigen på mig. Efter en längre tids duckande för livets kulor i skyddet av diverse frikyrkor har jag så sakteliga börjat hitta tillbaka till verkligheten.
Min plats på Nyheterna Sverige redaktionen är som medlare mellan Kaj's regelrytteri och Eje's ständiga bakfyllor.
Jag njuter av att peta med mitt nyfikna finger i det oläkta sår som Sveriges avlånga land är. Ett smärtsamt rop från samhällets baksida när jag petar djupt blir till bokstäver och artiklar.