Senaste nyhetsuppdateringen January 7th, 2018 11:26 PM
May 31, 2013 Kaj Liljeroth Nyheter Comments Off on “Jordbävning” i Vasaparken skakade om konstmuseum
En kraftig “jordbävning” skakade igår eftermiddag Sven-Harrys Konstmuseum i Stockholm. Flera tavlor rasade ner från väggarna varav ett konstverk, Julia Becks “Pojke med tamburin”, dessvärre förstördes helt. Jordbävningen kunde senare identifieras som en bisarr incident i Vasaparken, som ligger precis bakom museet.
“hörde ett avlägset desperat skri”
Det var runt 15-tiden som vaktmästare Håkan Stånke gick runt och inspekterade tavlorna som det började skaka ordentligt i Sven-Harrys konstmuseeum.
– Jag har aldrig varit med om något liknande! Jag gick förbi Julia Becks utställning då jag hörde ett avlägset desperat skri. Sedan brakade helvetet loss. Det kändes som att hela byggnaden skulle ramla rasa samman, så jag kastade mig ner på golvet och skyddade mig under ett bord. Jag trodde att jag skulle dö, säger Håkan Stånke och ser nedstämd ut.
Stearinljus rakt genom munnen
Ingen människa skadades i konstmuseet, men panik utbröt och flera började gråta.
– Tavlor föll från höger till vänster och min favorit “Pojke med tamburin” rasade så olyckligt att pojken på bilden fick ett stearinljus rakt genom munnen. Målningen har nu ett groteskt och nästan pornografiskt utseende och kan inte säljas vidare. Alarmet gick naturligtvis och det var damm och bråte överallt. Det var kaos!, berättar Håkan Stånke till Nyheterna Sverige.
När det blev lugnt och stilla kunde Håkan ta sig oskadd ut ur museet och de anställda samlades ute på baksidan och tröstade varandra. Strax såg de en ambulans sladda in på Vasaparken för att stanna vid en folksamling under ett träd. En brandbil anlände kort därefter.
“alltid suttit och gjort nummer två”
Mannen som ambulansen kom för att hämta hade fallit ned från en ek. Grenarna uppe i trädet kunde helt enkelt inte bära den 47-årige och kraftig överviktige mannen som av någon anledning glatt satt och bajsade i solskenet. Nyheterna Sverige träffar brandmannen Frans Pungpung vid olycksplatsen och vi möts av en krater som ser ut att ha skapats av en mindre asteroid.
– Det här var verkligen inte första gången vi blivit utkallade för att hämta den här mannen. Det handlar alltid om samma träd och han har alltid suttit och gjort “nummer två”. Förra gången jag blev utkallad satt han bara där och skrattade som en liten flicka och lät pappren som han torkat sig med flyga fritt i vinden för att sedan landa på någon oskyldig människas picknick-filt. Så otrevligt! Den gången fick vi vinscha ner honom med en speciell lyftkran efter att vi skjutit två pilar med lugnande medicin, sådana som man fäller noshörningar med i Afrika, förklarar brandmannen Frans Pungpung upprört till Nyheterna Sverige.
Mannens tillstånd är allvarligt, men ej livshotande.
/ Kaj Liljeroth
Det var när min tama ekorre Leonard föll offer för grannens gräsklippare som jag bestämde mig för att skriva. Jag var då blott 8 år gammal och smärtan i själen behövde komma ut. Genom bläckets kraft kunde jag stilla det kaos som verkligheten innebar. Jag lärde mig snabbt att fler av dessa livets svarta tomrum kunde fyllas med pennans bläck och bringa kärlek till även andra förtvivlade själar. Ja, här sitter jag idag, på Sveriges största tidning.