Senaste nyhetsuppdateringen January 7th, 2018 11:26 PM
Jun 08, 2013 Kaj Liljeroth Nyheter, Vetenskap 1
De första levande varelserna som skickades upp i rymden var “bananflugor” och detta skedde år 1946. Trots att experimenten gick mycket bra och bananflugorna skötte sig, kan man naturligtvis spekulera om dessa livliga individer verkligen var volontärer eller om de rent ut sagt tvingades in i raketerna. Det är svårt att ens föreställa sig dramatiken som dessa djur fick genomlida under den våldsamma färden upp mot kosmos. De kanske skrek på hjälp? Sedan dess har många djur sänts upp i syfte att undersöka rymdens effekter. Hundarna Laika, Belka och Strelka är några av dem. Dessutom har en och annan schimpans skickats upp.
Mansdominerat yrke
“Rymdfarare” är ett mansdominerat yrke. Trots det har flera kvinnor varit där. Ryskan Valentina Teresjkova åkte upp år 1963 ombord på Vostok 6. Den första amerikanska kvinnan som fick sig en åktur dit upp var Sally Ride, det var ombord på Challenger 1983.
Tanja Hyvinen blir den sista kvinnan i rymden
I mars nästa år planerar NASA att skicka upp den absolut sista kvinnan i rymden. Det blir Tanja Hyvinen från Finland. Hon är en gammal kulstöterska, men idag arbetar hon som civilingenjör i Houston.
Politisk lögn
I media har det i decennium rapporterats att kvinnor varit bättre på testerna och därmed lämpligare än män. Många feminister har kritiserat det patriarkaliska systemet och undrat varför inte fler kvinnor fått åka upp.
– Det där är fullständigt bullshit! Självklart var vi NASA-anställda tvungna att komma på med sådana feministiska påhitt för att ens få tillstånd att skicka upp kvinnor till rymden. Det var viktigt att få allmänhetens stöd av politiska skäl!, berättar den pensionerade ingenjören Bart Rocketer upprört till Nyheterna Sverige.
Enligt Bart har sanningen hållits undan från allmänheten. Det som egentligen var syftet med att ta upp kvinnor till rymden var att undersöka viktlöshetens effekt på PMS – en undersökning som har urartat bortom all kontroll.
– De var så krävande på min tid och det blir bara värre, ja de ska bara ha och ha. Rättigheter hit och rättigheter dit.. Fruntimmer har ju ingenting att göra uppe i rymden, de bara ställer till med strul och bråk hela tiden!! Ryter Bart till och börjar nästa skaka av ilska.
Tampong i ögat nära att döda hel besättning
En allvarlig incident inträffade för ett par år sedan när en av besättningsmännen på ISS fick en blodig tampong i ögat just innan han skulle gå ut och laga ett syreläckage. Han fick en svår infektion och var tvungen att illa kvickt återvända till Jorden, samtidigt som NASA fick skicka upp en ny expert som löste problemet i sista stund, då var redan halva besättningen medvetslös på grund av syrebrist. Kvinnan hävdade senare att ISS ej var kvinnoanpassad och därför låtit tampongen sväva iväg.
En annan incident inträffade 1995 då en kvinnlig astronaut skulle göra ett hormontest. Hon hade då blivit så fruktansvärt labil av viktlösheten så att hon tryckte upp provröret i rumpan på en respektabel astronaut. Hon fick så kraftig PMS att det liknades vid “rabies” och hon fick senare skickas ner till Jorden med en rymdsond för psykisk läkning på en okänd institution.
Ett flertal sådana här händelser har hemlighetsstämplats. Men enligt experten Bart sker liknande incidenter vid varje rymdresa som kvinnor följer med på.
“kvinnor skickas helt enkelt upp som försöksdjur”
– Det förstår väl vem som helst, att kvinnor inte kan skickas upp till rymden för att lösa problem. Det hade vi karlar som Neil Armstrong till att göra. Det var en kraftfull man. Nej, kvinnor skickas helt enkelt upp som försöksdjur, så illa är det faktiskt, och tyvärr kan de inte hantera sina hormonförändringar som sker uppe i rymden, berättar Bart till Nyheterna Sverige.
Tanja blir den sista kvinnan i rymden någonsin. Man vill bekräfta några obesvarade frågor genom att pumpa henne full av både testosteron och östrogen samtidigt som man utsätter henne för varierande belastning och viktlöshet.
/Kaj Liljeroth
Det var när min tama ekorre Leonard föll offer för grannens gräsklippare som jag bestämde mig för att skriva. Jag var då blott 8 år gammal och smärtan i själen behövde komma ut. Genom bläckets kraft kunde jag stilla det kaos som verkligheten innebar. Jag lärde mig snabbt att fler av dessa livets svarta tomrum kunde fyllas med pennans bläck och bringa kärlek till även andra förtvivlade själar. Ja, här sitter jag idag, på Sveriges största tidning.
Comments are closed.
Det är bra. Jag är så trött på kärringar och att dom ska vara med i vartenda jävla sammanhang.
För mig är allt som blöder en vecka i sträck och överlever någon form av vålnad eller övernaturligt fenomen.