Senaste nyhetsuppdateringen March 3rd, 2021 10:20 AM
Jun 25, 2015 Kaj Liljeroth Nyheter 1
Ett makabert blodbad utspelade sig igår kväll i centrala Enköping. Vad som först verkade handla om vem som skulle få äta Maltes torra glasstrut visade sig bli en brutal kamp på liv och död.
– Jag skulle ge struten till duvan Tusstuss!, säger Malte sammanbitet med rosslig röst till Nyheterna Sverige.
Tänkte ge struten till en tiggare
Malte, 7 år, satt utanför tågstationen och åt en TipTop medan hans mamma var på ett utdraget toalettbesök inne i vänthallen. När bara den torra struten återstod tänkte han ge den till en tiggare som satt i närheten, men när Malte fick syn på en fluffig vit duva som hoppade runt ändrade han sig och kastade struten till den istället.
“sen kom den andra dumma fågeln”
– Hon var tjock och hungrig och blev jätteglad, men sen kom den andra dumma fågeln, fortsätter Malte.
Tusstuss blir alldeles yr
Den vita duvan “Tusstuss” hade fått struten rakt över huvudet och såg ingenting. Plötsligt kommer en grådaskig duva springandes mot henne och sparkar en fot rakt i struten så Tusstuss blir alldeles yr.
– Hon kunde ju inte ens försvara sig, hon såg ju inget så det var orättvist!!, förklarar Malte och börjar gråta häftigt.
Blodet sprutar okontrollerat
När Tusstuss ramlat omkull av yrseln attackerade den grådaskiga duvan henne på allvar. Först bet den av henne benet och sedan började den slita loss en vinge med full kraft.
– Mamma!? Jag älskade Tusstuss!, fortsätter Malte och verkar gravt traumatiserad.
Ett förbipasserande vittne förklarar ingående hur den grådaskiga duvan vildsint lemlästade den vita och hur den senare flög iväg med struten innehållande ett huvud.
– Från grå till röd på bara några sekunder! Det bara sprutade blod som ur en fontän och den nu röda duvan såg ut som en flygande djävul ur någon hemsk film när den flög iväg med struten och fågelslaffset som hängde kvar! Stackars pojken som var tvungen att bevittna det!, förklarar vittnet uppjagat till Nyheterna Sverige.
Malte mår under omständigheterna bra.
Kaj Liljeroth
Det var när min tama ekorre Leonard föll offer för grannens gräsklippare som jag bestämde mig för att skriva. Jag var då blott 8 år gammal och smärtan i själen behövde komma ut. Genom bläckets kraft kunde jag stilla det kaos som verkligheten innebar. Jag lärde mig snabbt att fler av dessa livets svarta tomrum kunde fyllas med pennans bläck och bringa kärlek till även andra förtvivlade själar. Ja, här sitter jag idag, på Sveriges största tidning.
Comments are closed.
Jag hade en kusin som hette Malte. Han råkade faktiskt ut för något liknande i sin ungdom. En äldre man slog huvudet av honom med en käpp av ebenholtz när han stod och åt glass.
Det var förstås en fruktansvärd händelse fast i släkten brukar vi numera skoja om hur vi alltid är “ett huvud kortare” när vi samlas för middag.